Pyrenéerhunden

 

Pyrenéerhunden

 

 

Allmänt

 

Pyrenéerhunden är en mycket storvuxen hundras, hanen skall ha en mankhöjd som ligger mellan 70-80 cm och väga mellan 45-60 kg, tiken 65-72 cm och väga mellan 35-45 kg. Pyrenéerhunden besitter än idag alla de instinkter och egenskaper en god herdehund skulle ha. Den är stark, frisk, har stabil mentalitet med mycket goda nerver, den är självständig och besitter ett stort tålamod, speciellt emot barn. Den är vid hemmet mycket vaksam och alert, vaktinstinkten är alltså stor, men den vaktar genom sin närvaro och sin förmåga att utvärdera eventuella faror, ej genom aggressivitet. Den har ett stort revirtänkande, vilket kan innebära svårigheter att ha hunden lös. Då pyrenéerhunden är en självständig hund, med mycket egen vilja, krävs det en del arbete för att få den dit man vill, man bör vara utrustad med stort tålamod och vara lite tolerant i vissa lägen. För att få bättre kontakt med sin hund och för att lära den grunderna i lydnad kan man gå på någon hundkurs, gärna från det att valpen är liten så den på ett naturligt sätt lär sig umgås med andra hundar och dess ägare.

Historik

 

Pyrenéerhunden är en mycket gammal ras, som har utvecklats i Pyrenéerna under århundraden, och nu fått sin spridning över hela världen. En teori är att dess ursprung kommer från mastiffliknande hundar, som nomadiserande herdefolk fört med sig från Asiens bergstrakter, längs hela södra Europa, västerut till Pyrenéerna. Herdehundarnas ursprungliga uppgift var att, på egen hand, vakta boskapshjordarna mot de stora rovdjuren. Hundarna var därför stora och kraftiga.

 

Den vaktande herdehundsuppgiften hade vår vän "Le Chien De Montagne des Pyrenees" fram till 1400-talet, då den på grund av sin skönhet, mod och storlek, alltmer började användas som vakthund vid slott och borgar, likaså bevakade den smugglare och rövare som satt fängslade i gränsborgarna i Pyrenéerna. Ludvig XIV gjorde rasen till modehund, då han skaffade en pyrenéerhund till vakthund i Louvren. Rasen spreds sedan bland adeln i Frankrike och fanns så gott som på varje slott vid tiden för den Franska revolutionen. I och med monarkins fall trängdes dock Pyrenéerhunden tillbaka. Rasen kom sedan ej igång ordentligt förrän på 1900-talet, då "Club du Chien Pyreneens" bildades 1907 och den första officiella standarden fastställdes. 1911 utnämndes en pyrenéer till Frankrikes vackraste hund av den dåvarande franske presidenten.

 

Till USA kom den första pyrenéern 1824, men först på 1930-talet kom de första kennlarna igång och till England kom den första pyrenéern på 1880-talet. Rasen förekommer också på Irland och i Canada, Tyskland, Holland, Belgien, Italien, Schweiz, Spanien, Indien, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland, Jamaica samt i våra nordiska grannländer. Till Sverige kom rasen någon gång på 1950-talet, men det dröjde fram till slutet av 60-talet innan det blev någon fart på avel och import av avelsmaterial. Fotograf:Anna Hallberg

Foto: Elsje Holtappels

Komplett rasstandard hittar du här!

Rasspecifika avelsstrategier 2015 hittar du här

Utlåtande hittar du här!

Hälsoenkät bilaga 1,2 och 3

 

Kontakta webmaster: nina.danielson@outlook.com Uppdaterad 2017-09-19 Copyright © Pyrenèersällskapet